Tisdag. Born as a prince, became a king
Det har nu gått två. Två år sedan du följde med änglarna.
Det har gått två år sedan jag fick ha dig i min famn för sista gången.
Två år sedan jag såg dig stänga dina fina ögon för sista gången.
Det har gått två år sedan jag fick pussa dig, sedan jag fick krama dig.
Det har gått två år sedan jag fick säga att jag älskar dig, sedan jag fick höra din röst.
Två år sedan vi sa hejdå.
Jag minns hur du dagarna innan gick ut, du var på baksidan och jag stod i fönstret.
Du försökte fånga fåglarna på berget men du orkade inte, du var för svag.
Jag saknar dig konstant, jag saknar allt med dig. Jag saknar hur du kom och mötte än när man kom hem, hur du mötte än utanför dörren när vi båda hade vart ute, jag minns hur du pratade hela vägen varje gång vi skulle åka bil.
Jag minns alla gånger vi bråkade och alla gånger vi lekte. Sedan dag ett har du satt många leenden på mina och andras läppar.
Trots att det nu gått två hela år så gör det lika ont varje gång du hamnar i mina tankar.
För andra var du bara en katt, men för dom som kände dig så var du kungen över gården och för mig var du min son, min pojk.
Du och Saga var dom jag visste alltid skulle finnas där, som alltid skulle komma tillbaka.
Fast den här gången kommer du inte tillbaka.
Du är där du hör hemma nu, du vandrade vidare och lämnade fotspår i allas hjärtan.
Dagen du gick med änglarna minns jag tassen jag såg bland molnen, det var vårt sista hejdå ♥
